Vilken härlig hundhelg det blev! Jag har ju massor att berätta, ska försöka att inte skriva för mycket.

AGILITYTÄVLING

I fredags dök Josefin, Azlan och Era upp. Alltid lika skoj! Era hade blivit så stor! Han var större än Hilja, eller iaf upplevde jag det så. Era och Hilja fann varandra direkt. Oj, vad skoj med en buskompis. Pinschrarna pep ikapp på promenaden, kallt om tassarna för prinsessorna...

Inomhus hade vi dem i skilda rum, en barngrind emellan, för att Harry ju kan vara lite sur. Men sen såg jag att Harry hadesnällögonen på sig och sade att vi kan ju testa att ha dem ihop. Vet ni vad, Harry var såååå duktig! Snällaste killen struntade i att Azlan låg i fåtöljen och busade superfint med Era och Hilja. Sånt värmer en pinschermattes hjärta! Han kan min fina kille! Jag borde tänka på att han inte är något monster, utan en rätt snäll hund egentligen. Finaste Harry, du gjorde min kväll!

På lördagmorgonen var det dags att åka till Kvinnersta på agilitytävling, jag var laddad och det var Harry med! Jag skulle vara speaker i Hopp I och Agility II. Att vara speaker är något jag verkligen gillar. Jag fick höra av många att de gillade mitt snack. Jag försöker att vara lite skojig, det blir roligare då!

Vårt tävlande gick sådär. I Hopp II var jag feg och hjärnspökena tog över... Vi har inte kommit runt en endaste en klass II bana (officiellt) och jag kan ibland känna att vi inte platsar i klass II. Då blir jag feg och vågar inte köra, dvs det går åt pipsvängen. Jag skämdes under vårt lopp, jag vet ju att vi kan bättre. En liten tröst var att några kom fram och sa att Harry ser ut att ha så himla kul på banan. Det stämmer, för hur dålig jag än känner mig så försöker jag alltid att vara positiv för Harrys skull.

I agilityklass I hade jag skärpt till mig och tänkte visa att vi faktiskt kan köra bra agility. Och det gjorde vi, tills dumma hunden gick ur slalom...  

Jag blev både arg, förvånad och besviken! Harry har en jättebra och säker slalom, han går aldrig ur slalom. Förutom nu när jag gärna ville ha ett bra resultat förstås. Resten av loppet är jättebra. Men jag grämer mig massor för den där slalomen. Dessutom var det bara 8 pinnar eftersom det inte fick plats med 12. 8 pinnar och han går ur. Det som kunde ha blivit så bra. Attans!

På lördagskvällen var jag hos Biggan tillsammans med flertalet Bumerangare. Så himla trevligt! Supergod mat och supertrevligt sällskap! Kvällen gick fort, alldeles för fort. Men sova behövde vi ju, för att orka med söndagens MH!

RÖNTGEN RESULTAT

Under lördagen fick vi även resultatet av Hiljas röntgen. Det är alltid nervöst att vänta, man vill ju så gärna att det ska vara bra. Finaste kelpietjejen har HD A och ED ua. Hurra!

MH BESKRIVNING

Hiljas MH skedde i minusgrader och snö. Hon gjorde ett fint MH som speglar hennes personlighet på ett bra sätt. Hon var lekfull, glad, nyfiken och avreagerade på ett mycket bra sätt. Hon var engagerad hela beskrivningen och jag tror att hon hade en kul stund på banan.

Jag trodde att hon skulle vara mer intensiv i hälsningsfrasen. Däremot lekte hon mycket mer än vad jag hade räknat med, kul! Hon gick ner sig lite från lek nummer ett till lek nummer två. Hon hade jättekul med leksaken och trots att jag tycker att jag har en bra inkallning, så visade hon inte det idag... ;)

Jakten var kalas, full fart ut, men inget gripande. Aktiviteten vad bättre än vad jag förväntat mig. Hon var lugn, men sysselsatte sig själv hela tiden. Jag hade förväntat mig mer pip och gnäll. Vid avståndsleken tappade hon fokus lite eftersom hon såg några människor som gick på en väg längre bort. Hon drog iväg i full fart mot figuranten när jag släppte henne. Lekte lite, men avbröt för att kika på annat.

Dumpe var läskig, hon skällde mycket. Hon puttade lite sött på mig. "Gå fram du matte, så kommer jag sen". När jag stod vid overallen så vågade hon sig fram. Skramlet var inga bekymmer, hon bor ju med en liten kille som älskar att slamra med kastruller. Spökena var läskiga, så pass läskiga att hon inte fixade att stå kvar tillsammans med mig. Men även här fixade hon att komma fram när jag stod vid spökena.

Lekte bra på slutet, men inte lika intensivt som i början. När det var dags för skotten så använde jag en egen leksak, Ronny råtta. Hilja avbröt leken direkt det small, men lekte vidare efter en stund. Samma sak vid passiviteten, hon kikade mot skytten, men var absolut inte rädd. Jag tror att jag gjorde dumt som bytte leksak, för hon gillade den vi lekte med först. Många tyckte att en trea var lite hårt dömt och ansåg att en tvåa hade varit mer rättvist.

En kul stund hade vi iaf och jag är mycket nöjd med Hiljas insats. Hon är inte den tuffaste tjejen, men hon avreagerar bra. Hon är en positiv tjej som litar på mig som matte, det känns gött. Hilja plus matte är lika med sant!

Hiljas protokoll kan du spana på här.

Och här kommer filmen, den är ganska lång. Har ni 15 minuter över så kör hårt!